Går längs gator där jag sprang som ung. Det är mammas gata. Mormor bor bara ett kvarter bort, fortfarande. Faktiskt så lever jag ännu kvar i det som är och inte det som varit. Allting har förändrats men ändå är så mycket precis som förr. Jag är hemma nu.
Nu har jag lugnat ner mig. Det krävdes två nätter av bakisyra men nu är jag tillbaka. Yran var näst intill abstrakt. Kändes som att man stod som åskådare till sitt eget liv då glädjen och gemenskapen nästan var för bra för att vara sann. Trots uteblivna resultat så är vi fortfarande stolta Boston.
Nu är det så att jag fortfarande har ett problem som kvarstår från yran. En beslutsångest. Vad gör jag med skägget? Sitter det kvar? Tar jag bort det? Jag är ganska fäst vid det men samtidigt så är vi i början av en sommar. Beslut kommer till veckan. Lite ångest
Tills vidare låter jag bilderna tala för sig själv. Sammanfattar helgen vid ett senare tillfälle då jag i skrivande stund svettas bärs och kan behöva nån extra timme i sängen. Be a bruin.
(Source: yimmyayo)
Sitter ensam hemma i en av de nya fotöljerna. Läst lite ur en bok för första gången på bra länge. Svårt att sitta still och hitta fokus. Irriterad över att inte hitta någon att kallprata med. Skulle inte kalla det ängslan, mer en längtan. Imorgon är det torsdag och vi rör oss mot Umeå och ängarna.
